Svart kaffe och poesi

Jeanette ar mkt fortjust i Boqueteomradet och har borjat planera infor pensionen.


Frukost pa Hostal Boquete, ett mkt fint stalle. Enda minuset ar att duschen ar som ett latt duggregn. Hur tvattar folk haret i det har landet?

Igar hajkade vi runt i omradet och besokte bland annat en tradgard. Bara en privat tradgard som man fick ga in och titta i sadar.

Dar fanns en blommig landko. Inte levande, dock.

Och en multifargad jatteflamingo. Inte heller levande.

Sen gick vi forbi ett stalle som salde allt.

Och sen, efter manga timmars promenerande kom vi till en annan tradgard.

Dar fanns Jesusstubben, hans foraldrar och de tre vise stubbarna.

Sen at vi desserter. De var inte goda. Notera dock den fina julgranen i rummet innanfor.

Idag var det pensionarsaktivitetsdags. Vi har varit pa kaffetur.

Var kaffeguide Carlos larde oss och pensinarerna allt om kaffetillverkningens 16 steg.
Boquetekaffe ar tydligen fina grejer och vinner ofta guldmedalj i kaffe-OS, men kaffeodlingen minskar for varje ar eftersom rika amerikaner (och Jeanette) koper marken och bygger gated communities.

Har vaxer kaffet bland en massa andra trad. Kaffeplantor behover namligen skugga.

Blommorna luktar valdigt gott.

Varje frukt innehaller tva fron- kaffebonor.

Vi fick ocksa lara oss hur ricinoljetradet ser ut, nagot jag faktiskt undrat ett bra tag.

Pa marken torkar man floaters, kaffefrukter som har lagre densitet an vatten eftersom de ar skadade av insekter eller svamp. De blir sedan Nescafe och liknande.

Den lille killen lyfte 60kilossackarna med orostade bonor som ingenting. Och vi vitingar tittade pa. Behovs inga gaffeltruckar har, inte.

I rosteriet fick vi kla oss snyggt och lukta pa olika rostningar.

Och sahar ser rosten ut.

Sen fick vi smaka. Aven jag deltog.

Kaffeturen var faktiskt riktigt, riktigt intressant och kul.

I morrn aker vi mot Panama city och pa vagen ska vi stanna och bo hos Joyce, en tant vi traffade i Bocas.