I vårt vackra vita vinterland

Bilden ovan skulle vara en buffertbild. Jag skulle ta bort den men DET GÅR INTE! Skit i det då. Det är en gam iallafall.

Ja, då ar man hemma i Sverige. Jättekul med den mysiga vinden som blåser härliga snöflingor i mina ögon.

De sista dagarna i Panama var vi oerhört upptagna och mkt trötta, men jag kan ju inte låta bloggen bara dö ut sådär, så jag efterpublicerar nedan bilder. Vi lade in dem för ganska många dagar sedan, men sen bråkade datorn och blablabla...

Efter att ha åkt överfull minibuss vår första bussträcka blev vi såhär nöjda när vi såg att vi skulle få åka stor, färgglad buss nästa etapp.

Här är en jättespännande bild på landskapet som susar förbi. De vita prickarna som jag såg innan men som jag inte kan se nu är landkor.




Här länsar jag kylen på orange läsk hemma hos Joyce, vår nya pensionärspolare. Vi skulle bo hos henne en natt, men vi hade räknat fel så vi stannade en natt till. Vi fick gratis, garanterat korianderfri mat.

Mangoträd hade hon. Flera stycken.

Och en liten gecko. Kanske var det Ruben som följt med från Panama City?

Vi gick och tittade på floden och där hittade Brynolf en mkt stor skalbagge. Den var nog död.

Sen blev vi varma och satte oss i floden.

Den hade massagestrålar och allt.

Här sitter Brynolf och glor på mig när jag badar.

Ja. Efter dessa äventyr åkte vi så tillbaka till Panama City och vårt andra hem Costa Inn. Efter att första kvällen ha fått korianderförgiftad Spaghetti Bolognese på hotellet (varning!)avslutade vi sista kvällen idiotsäkert på Pizza Napoli. Mmm, gott.

Sista dagen tillbringades på Isla Taboga som ligger ca 45 min från staden. Där hade vi en härlig sista beachdag Nuevo Estocolmo-style med hyrparasoll. Det var även där vi slutligen fattade att när man är så nära ekvatorn så ska man smörja in sig även om det är molnigt. Yes.

Svart kaffe och poesi

Jeanette ar mkt fortjust i Boqueteomradet och har borjat planera infor pensionen.


Frukost pa Hostal Boquete, ett mkt fint stalle. Enda minuset ar att duschen ar som ett latt duggregn. Hur tvattar folk haret i det har landet?

Igar hajkade vi runt i omradet och besokte bland annat en tradgard. Bara en privat tradgard som man fick ga in och titta i sadar.

Dar fanns en blommig landko. Inte levande, dock.

Och en multifargad jatteflamingo. Inte heller levande.

Sen gick vi forbi ett stalle som salde allt.

Och sen, efter manga timmars promenerande kom vi till en annan tradgard.

Dar fanns Jesusstubben, hans foraldrar och de tre vise stubbarna.

Sen at vi desserter. De var inte goda. Notera dock den fina julgranen i rummet innanfor.

Idag var det pensionarsaktivitetsdags. Vi har varit pa kaffetur.

Var kaffeguide Carlos larde oss och pensinarerna allt om kaffetillverkningens 16 steg.
Boquetekaffe ar tydligen fina grejer och vinner ofta guldmedalj i kaffe-OS, men kaffeodlingen minskar for varje ar eftersom rika amerikaner (och Jeanette) koper marken och bygger gated communities.

Har vaxer kaffet bland en massa andra trad. Kaffeplantor behover namligen skugga.

Blommorna luktar valdigt gott.

Varje frukt innehaller tva fron- kaffebonor.

Vi fick ocksa lara oss hur ricinoljetradet ser ut, nagot jag faktiskt undrat ett bra tag.

Pa marken torkar man floaters, kaffefrukter som har lagre densitet an vatten eftersom de ar skadade av insekter eller svamp. De blir sedan Nescafe och liknande.

Den lille killen lyfte 60kilossackarna med orostade bonor som ingenting. Och vi vitingar tittade pa. Behovs inga gaffeltruckar har, inte.

I rosteriet fick vi kla oss snyggt och lukta pa olika rostningar.

Och sahar ser rosten ut.

Sen fick vi smaka. Aven jag deltog.

Kaffeturen var faktiskt riktigt, riktigt intressant och kul.

I morrn aker vi mot Panama city och pa vagen ska vi stanna och bo hos Joyce, en tant vi traffade i Bocas.

Bzzz-zzz-zzz-zzz, Hubbe heter jag

Ja, sa fick vi var fina sista stranddag i Bocas. Vi hittade aven ett jattefint snorkelstalle.

Tidigt pa fredagmorgonen lamnade vi sa Bocas del Toro, eller tjurtruten som vi vana Panamaniacs sager.

Och det var stralande vackert vader.

Vi akte bat, buss och taxi och befann oss sedan nara Costa Rica om vi fattat saken ratt. i San san-floden. Det skulle tittas pa manatees, manater, sjokor eller vad man vill kalla dem.

Det var fortfarande fint vader nar vi gav oss av i urholkade tradstam-baten.

Sen borjade det tokregna.
Men det var helt makalost fint anda pa floden.

Sen kom vi till en mork strand och rytande hav. Har brukar havsskoldpaddor hacka.
"Intressant" tyckte Brynolf.
Men det ar inte sasong nu sa vi sag inte nagra.

Istallet akte vi till en sjokospanarplattform. Sjokoguiden gillrade sjokofallor med bananblad.

Sen var det bara att vanta. Och vanta. Och vanta och vanta och vanta. Och vanta lite till. Och vanta och vanta och vanta.
Jeanette somnade, men Brynolf var standaktig.
Jag ville ge upp och ata bananbladen sjalv.

Men DA plotsligt dok de upp som fran ingenstans!
Sjokorna!
Och mumsade och mumsade och mumsade med sina fingerforsedda trynen.
Riktig bananbladsfest hade de.

Nar sjokorna mumsat fardigt och simmat vidare gav vi oss av pa en liten kanottripp. Helt fantastiskt fint var det aterigen!

Sen akte de tva tyska tjejerna som varit med pa sjokosafarin tillbaka till stan. Med sig tog de sitt tyska achtung-dodskalle-insektsspray.
Det var himla trakigt for oss som bara hade kasst ickefungerande insektsspray och skulle sova over i trasket!
Det finns foton pa alla vara bett, men denna syn vill vi bespara eventuella lasare.
Vi hade ju myggnat pa natten, men de sma sandlopporna eller sandflugorna eller vad det nu ar tog ju sig igenom.
Pa morgonen tvingade vi alla att ga upp jattetidigt och kora oss till civilisationen eftersom psykbrytet var nara.

Sen har vi kliat oss igenom fem timmar pa buss och ar nu i kaffestaden Boquete.

Harligt att vara har!

Pa Zoo kan man gora vad man vill och lite till

Igar var vi ute pa en liten tur i Bahia Honda.

Vi var nio gringos och tva guider i en ganska liten och instabil kanot. Har aker vi genom mangrovetrasket.

Sen hajkade vi till en grotta. Syns inte pa bilden, men dar var MILJONER fladdermoss.

Och en spindel. Syns inte pa bilden men den var JATTEstor. Benen var 20 cm langa. Latt.

Hajken var lite lerig och utfordes lattast barfota. Det fanns inga ormar dar, sa guiden. Bra ju.

Vi traffade pa en sengangare.

Och bladskararmyror. Svara att fota.

Vi fick antligen se en ananasplanta. Fatta att det tar 1,5 ar for en ananas att bli fardig. Da kanns det okej att de kostar 30 spann pa Maxi.

Sotaste djuret var trots allt en valp med stora oron.

Idag tvattar vi klader och ska njuta av sista beachdagen i Bocas.

When Im sixtyfour

Botaniska tradgarden, ja. Massa vaxter var dar.
Maste vara kul att odla grejer i ett klimat dar man inte behover vanta tills man ar pensionar for att se grejer handa.

Denna Bananslakting planterades som liten bebisplanta for fem ar sen.

Kvinnan som ager tradgarden tyckte vi sag insektsbitna och fnattiga ut sa hon gav oss en bit Aloe Vera att smorja pa. Snallt. Funkar faktiskt.

Bjallerklang

Igar var vi alltsa pa botaniska tradgarden. Bilder darifran finns i andra kameran som inte finns har.

Idag var det red frog beach som gallde. En heldag beachliv. Livet kanns ganska glassigt just nu.

Jeanette tvingade mig att springposera i vattenbrynet.

Vi slog lager i halvskuggan vid en praktisk gren.

Vi betalade en liten unge 50 cent for att fa fota en rod groda. Vi hade aldrig kunnat hitta nagon sjalva. Pyttepyttesma ar de.

Jeanette laste vidare i sin krymplingbok. Hon ar snart fardig, sager hon.

Vi hade med oss ett nytt sorts vatten. Dessvarre var det ett forhatligt saltfritt vatten. Varfor gor de sa? Det smakar apa.

Froken fraken.

Och sa har vi flyttat, ja. Till Sardiniern Alberto som gor fruktansvart god pizza. Eller, det ar faktiskt hans fru som gor det. Hursomhelst sa finns det naturligtvis en hangmatta till Jeanettes enorma gladje.

Och karnevalen fortsatter. Vi tanker att klimax kanske ar idag pa fettisdagen, men vi vet inte. Alldeles nyss traffade vi en djavul med bjallerbyxor och piska.

Nu ska vi ata hummer.
Tjing!